Skåneslättens OL

Nu sitter jag här och är precis hemkommen från vasaloppet och har ont lite varstans i kroppen. det var väldigt jobbigt men också väldigt kul. I första backen var de lite trängsel och de tog nog 40 minuter innan man kunde åka på riktigt trots att jag stod i sjunde startledet, tycker synd om folket i sista ledet. Men sen när jag väl kom igång gick de fort och bra i några mil och snart var halva vasan gjord och man började känna sig lite trött i armarna. Men de var bara att köra på och spana efter varje kilometersskylt som visade hur långt man hade kvar. När jag väl kom till oxberg hade jag ca 3 mil kvar, lika långt som kortvasan så de är inga problem för kortvasan har jag ju åkt förr. Men de var minsann slitsamt och jag bara längtade till eldris för jag såg de som att när jag väl hade kommit dit så var de bara sista milen kvar och den är den mest lättåkta. Men de gick tungt, de var från oxberg till eldris som jag åkte som långsammast om man räknar bort startbacken. Sen var de ju som sagt bara sista 9 kilometrarna kvar efter eldris och det var ju bara att slita på och staka så gott de gick även om armarna inte ville längre. Så då uppskattade jag nästan backar för då kunde jag springa upp och de var inte så jobbigt eftersom mina ben var hyfsat pigga. när man såg 2 km skylten så kändes de som att man var i mål och man bara körda utan att tänka på de och sen såg man toppen på kyrkan och de sista backarna innan upploppet. Sen bara upploppet kvar som såg väldigt långt ut när man kom dit men bara til att staka på, springa uppför sista knycken och sedan glida och staka sista metrarna in i mål. Det slutade med en tid på 6:33:10 vilket jag är väldigt nöjd med. De var väldigt fina förhållanden med skönt vader, fina spår nästan hela biten och suveräna skidor. Det som var jobbigast var allt folk som var i vägen. På flacken fick man ju byta spår ofta för att ta sig fram men sen när de kom nerförsbackar så kom dom svischandes förbi eftersom jag är lite feg när de kommer till branta backar. Men de värsta var i uppförsbackarna där alla var så fruktansvärt långsamma och i alla spåren så om man ville fram fick man fick man springa mellan spåren.

Så gick mitt första vasalopp till kanske de blir ett nytt redan nästa år.

/Philip

Hejsan allihopa, nu tänkte jag att de var dags för mitt första blogginlägg. De pågrund av att jag nu känner mig väldigt motiverad att träna och vill dela med mig av de för att peppa er andra.

De började på nån av dom sista dagarna på jullovet när jag tänkte tillbaka på lovet och min träning och kom fram till att den sög, jag vill ju bli bra men då får jag fan visa det med min träning också kände jag. Så den dagen kom min träningsvändning. Innan har jag aldrig tränat särskilt hårt, ca 5-6 pass i veckan vilket resulterade i lite mindre än 20 timmar per månad vilket inte är särskilt imponerande. Men nu är de däremot mer imponerande, sen den dagen då jag bestämde mig för att skärpa mig har jag endast haft 3 vilodagar och skrapat ihop nästan 40 timmars träning utspritt som löpning, spinning, styrka, skidåkning och lite andra aktiviteter som innebandy tex. En anledning till min motivation kan vara vasaloppet som går av stapeln om några veckor som jag hade tänkt att ställa upp i. Jag ser de som en utmaning att testa mig själv vad jag går för och även en anledning till att träna hårt. Så om ni vill ha en chans att slå mig i år får ni börja träna hårt för de kommer jag göra de lovar jag.

De var allt för mig denna gång kanske återkommer med ett inlägg till efter vasaloppet och berättar allt om mitt lopp :)

// Philip