2011

Nu tänkte jag göra min något sena debut här i bloggen! Är efter en veckas höstlov tillbaka i O-town, aka Odense och tillika staden där H.C Anderson föddes. Som student är det superbra här, som orienterare är det kanske lite mer nedtonat, skogen består mest av nässlor och björnbär sommartid, vattenpasset är i det här landet en överflödig uppfinning och tekniskt är det en förenklad version av söderåsen, jag är inte bitter, bara något cynisk.

Höstlovet tog sin början i Oslo med omnejd, sprang blodslitet i vacker, oj så vacker terräng! Bytte Norge mot vintervila i hemmaterrängen på söderåsen som fortfarande kändes oj så fin i jämförelse med det Fyn har att erbjuda. Avslutade med en helg som arrangör på ungdomens 7manna, var kontrollutsättare och passade på att smygträna så mycket jag kunde i de höstiga bokebackarna – m-m-mm!

 

Tänker över vad jag gjort 2011 och vad jag vill göra 2012.

 

Den starkaste bilden är från Tjoget; alla står och väntar vid målfållan medan speakern ger oss små teasers av vad som händer i skogen, sen händer det; Hugo kommer dundrandes ut ur skogen samtidigt som speakern äntligen säger att det är The black pearls som har tagit hem kampen i skånederbyt, alla välter ut i målfållan!


Tänker på Jukola, äntligen sommar och fin terräng! Känslan av att kunna springa på hela vägen in i mål, att veta var kontrollerna sitter, den känslan måste jag hitta oftare..!

 

O-ringen; var förkyld hela veckan och därmed tvärsur över att jag inte kunde springa(dock gå/jogga). Fin terräng och underbara människor på plats som alltid dock. Passade på att göra årets skönaste sträcka på en långsträcka där jag i början tänkte ”puha, det ser klurigt ut” - joggade bara förbi människor som letade i sänkor, bakom stenar och överallt annars i ett väldigt detaljrikt område medan jag bara checkade av för att sen bara springa över den lilla lilla höjden och plocka kontrollen, niceness pur som det bara blir i orientering!

 

25-manna; En besvikelse. Ville ha sistasträckan, ville göra det bra. Hade tränat bra, hade laddat bra. Hade förkylningskänningar i början av veckan, ajaj, de gick bort, puh. Startade och ville ösa. Kroppen vägrade. Sprungit på mig för mycket syra när jag sprang på Humlaröds rygg? Möjligt. Blev ett slitigt lopp och inte alls var jag hade föreställt mig. Får vända på det och använda det som träningsmotivation i vintermörkret.

 

Vinterns träning ser väl lovande ut på löpfronten, jag ska träna på med långdistansgruppen 2ggr/v, orienteringsträning 1gång, har funderingar på att smita med på mellandistansgruppens spänstträning – saknar MAQträningen en massa! Dessutom ska det klämmas in långpass(ska försöka hitta lite terräng för det) och styrka. Ska försöka pyssla ihop det till något bra så att 2012 blir ännu bättre. Vågar mig kanske till och med på att lägga ut min träningsdagbok här framöver, dock står det vintervila på schemat 1-1½ vecka till innan allvaret drar igång igen..!

 

Allt för mig.
Over 'n out!

Säsongssummering: Hugo

Året började lugnt, sprang bra men hade inte blivit sjukt grym över vintern som man alltid önskar... haha. fick diverse bakslag men presterade ändå någorlunda. Sommaren kom och det var i princip likadant, O-ringen, mitt stora mål gick väl hyfsat trots lite bommar så var det mitt bästa hittills. Sen kom hösten, Gymnasietiden var över och hur skulle träningen fungera då?

Jo, då bestämde jag mig för att dra upp till eksjö och chilla med andreas Bergander i 3-4 veckor, sagt som gjort, jag var för i träningsdvala inför SM, hur det gick? njaa.. Motivationen i eksjö var brutal och jag tränade hårt som tusan, detta hängde dock inte kroppen med på och vaderna började klaga, Lång-sm var inte kul, kunde inte leverera det jag ville, benen ville inte. Final blev det i alla fall


När jag kom tillbaka till eksjö för min sista vecka så blev jag sjuk, det är jag inte ofta! men veckan bestod mestadels av att vila, kom till Medel-sm med hosta, och noll koll på formen, Kvalet var horribelt, jag sprang som tusan dock, och allt kändes fint i kroppen! men orientering söög! Mirakulöst nog gick jag vidare till FINAL
Det var då jag bestämde mig. jag kan ju orientera! men jag hetsar för mycket, jag vill hellre gå rent, än bomma så tog tag i min självkontroll och bestämde att jag skulle stanna så fort jag inte hade kontroll på kartan. Så jag struntade i vad jag skulle hamna på för plats i finalen, jag skulle göra ett bra orienteringslopp, jag ville inte bomma!


Sjunde plats blev det, otroligt nöjd över vad jag gjort, och det var inte det bästa, utan känslan att kunna orientera grymt bra var det bästa. Sedan dess har det gått av tåget, 6-7 lopp senare och jag har fortfarande inte gjort någon större bom!? En hel del fina placeringar har jag lyckats med, trots att jag fokucerat på orientering och inte djurat lika mycket som innan. Men känslan är ändå den bästa, att komma i mål och säga, "jag är nöjd". Kan detta vara vändningen eller är det formtopp? Jag känner i alla fall mig bra! och jag är nära! nära att vara en av de bästa. Den individuella säsongen slutar nog här, på topp. Nästa år ska jag fortsätta visa vad jag kan, Då ska jag vara bäst! / Hugo


Detta jag varit med om i höst är nice, ska ni veta. Och känner ni igen er, testa börja ta det lugnare, ha en uttänkt strategi för orienteringen och toppa sedan med löpningen, när ni har kontroll. 
För mer råd och tips, hör av er!
PS. En säsongssummering från alla skulle vara väldigt trevligt!