Skåneslättens OL

Nu sitter jag här i Odense igen, efter en veckas lov som har spenderats i vackra Dalarna. Var sig inte helt likt om man jämför med filmen som killen down-under länkade till, vitmossan har täckts med snö och sjöarna är belagda av tjock is. Helt enkelt är stället en stor lekplats för folk som gillar vintersport, undertecknad hör lyckligtvis till den skaran.

Om jag hoppar tillbaka lite i tiden- sist jag skrev hade jag tränat på som en idiot och var lite småöm i höften (ok, jag hade lite ont, kanske ganska ont till och med) Sen dess har det blivit alternativ träning och lite besök hos sjukgymnasten. Är själv förundrad att min kroppshydda inte har tagit formen av Arnold Schwarzenegger i sina glansdagar efter alla dessa timmar som jag har svettats i friidrottsklubbens styrkerum. 
Min höft går på rätt håll, just nu har sjukgymnasten rekommenderat mig att inte springa mer än en kvart per gång, något som jag överskrider med jämna mellanrum, med mer eller mindre dåligt samvete. Förstår(vill inte förstå?) inte helt denna tidsbegränsning då jag dagen innan jag kom på mitt första besök där hade råkat springa drygt 12km utan att känna något, men men.
Alltså- jag tror att jag är på väg på rätt håll igen. Bör lägga om min löpstil för att få den mer ekomomisk och belasta jämnare på fram- och baksida. Tar nog ett tag, men skam den som ger sig, kan bli spännande och att springa mer kraftfullt och ekomiskt låter ju prima.

Träningstider, svart på vitt;
v.50 7h20 varav ca 3h styrka och resterande aquajogging, jogg, OL, spinning.
v.51 8h45 varav 2h styrka, resten cykling, jogg o innebandy.

Så var det visst min tur att ge en bild av sanningen. De två sista veckorna har det flutit på bra med träningen. Blev lite öm i höftböjarna på Gyllene Dojan, vilket konstigt nog inte blev bättre av att jag sprang jättemilen dagen efter. Men skam den som ger sig. Såg nu att jag råkade skära bort måndagen ur träningskalendern, jag tränade alltså inte dagen efter jättemilen utan där låg jag på soffan och käkade praliner, typ.. Hade även vinterns första riktiga spänstträning i torsdag, genererade kolossal träningsvärk! Nice, om man inte skulle ha sprungit tävling på lördagen - mina muskler kändes som sega träbitar när jag skulle komma igång med nerjoggen efter att ha stått stilla 5min efter målgång. Sprang backintervaller med mellandistansgruppen igår, bra träning men höftböjarna blev kinkigare igen, jag överväger att ge dem ett par dagars vila, inte så lockande med jämfört med en skada så.. Sånt är livet här i DK alltså, här fattas varken träningstillfällen m sällskap eller motivation. =) 
Allt för nu! 
Ciaao

Nu tänkte jag göra min något sena debut här i bloggen! Är efter en veckas höstlov tillbaka i O-town, aka Odense och tillika staden där H.C Anderson föddes. Som student är det superbra här, som orienterare är det kanske lite mer nedtonat, skogen består mest av nässlor och björnbär sommartid, vattenpasset är i det här landet en överflödig uppfinning och tekniskt är det en förenklad version av söderåsen, jag är inte bitter, bara något cynisk.

Höstlovet tog sin början i Oslo med omnejd, sprang blodslitet i vacker, oj så vacker terräng! Bytte Norge mot vintervila i hemmaterrängen på söderåsen som fortfarande kändes oj så fin i jämförelse med det Fyn har att erbjuda. Avslutade med en helg som arrangör på ungdomens 7manna, var kontrollutsättare och passade på att smygträna så mycket jag kunde i de höstiga bokebackarna – m-m-mm!

 

Tänker över vad jag gjort 2011 och vad jag vill göra 2012.

 

Den starkaste bilden är från Tjoget; alla står och väntar vid målfållan medan speakern ger oss små teasers av vad som händer i skogen, sen händer det; Hugo kommer dundrandes ut ur skogen samtidigt som speakern äntligen säger att det är The black pearls som har tagit hem kampen i skånederbyt, alla välter ut i målfållan!

Tänker på Jukola, äntligen sommar och fin terräng! Känslan av att kunna springa på hela vägen in i mål, att veta var kontrollerna sitter, den känslan måste jag hitta oftare..!

 

O-ringen; var förkyld hela veckan och därmed tvärsur över att jag inte kunde springa(dock gå/jogga). Fin terräng och underbara människor på plats som alltid dock. Passade på att göra årets skönaste sträcka på en långsträcka där jag i början tänkte ”puha, det ser klurigt ut” - joggade bara förbi människor som letade i sänkor, bakom stenar och överallt annars i ett väldigt detaljrikt område medan jag bara checkade av för att sen bara springa över den lilla lilla höjden och plocka kontrollen, niceness pur som det bara blir i orientering!

 

25-manna; En besvikelse. Ville ha sistasträckan, ville göra det bra. Hade tränat bra, hade laddat bra. Hade förkylningskänningar i början av veckan, ajaj, de gick bort, puh. Startade och ville ösa. Kroppen vägrade. Sprungit på mig för mycket syra när jag sprang på Humlaröds rygg? Möjligt. Blev ett slitigt lopp och inte alls var jag hade föreställt mig. Får vända på det och använda det som träningsmotivation i vintermörkret.

 

Vinterns träning ser väl lovande ut på löpfronten, jag ska träna på med långdistansgruppen 2ggr/v, orienteringsträning 1gång, har funderingar på att smita med på mellandistansgruppens spänstträning – saknar MAQträningen en massa! Dessutom ska det klämmas in långpass(ska försöka hitta lite terräng för det) och styrka. Ska försöka pyssla ihop det till något bra så att 2012 blir ännu bättre. Vågar mig kanske till och med på att lägga ut min träningsdagbok här framöver, dock står det vintervila på schemat 1-1½ vecka till innan allvaret drar igång igen..!