Skåneslättens OL

Förberedelserna inför årets Oringen hade gått bra, jag hade tränat oförhindrat hela året och på Andrarums tävlingar kändes det bra i kroppen, jag hade studs i dojjan och koll på min OLT. 

Således gick jag in i veckan med ganska högt satta mål, jag ville kunna matcha Razz och dessutom slå honom på någon etapp.

 

Första dagen var jag taggad och sugen. Det var en lång och tuff bana som krävde sin man. Jag märkte tidigt att något inte stämde, jag hade ingen ork, mjölksyran sprutade och pulsen bara steg. Kul timing på en förkylning..

För var etapp som gick efter det sjönk orken än mer och framförallt motivationen och suget. 

Det slutade därför med att jag bröt sista etappen, ganska pinsamt och jag ångrar mig i efterhand men just där och då fanns det inget annat i tankarna. Jag var slut, mentalt och fysiskt. Trots att jag vände hem tidigt och gick i princip hela vägen hem värkte det i hela kroppen när jag tagit mig imål..

 

Men nu blickar vi framåt!

Nu är det nya mål, ny träning och nytt sug som ska införskaffas och bearbetas i kroppen och jag känner mig fortfarande någonstans påväg tillbaka mot min riktigt comeback. Kan tyckas löjligt för en del eftersom det nu är två år sen jag bröt foten och över ett år sedan jag opererades i Kina. Men själv tycker jag inte att jag är tillbaka, jag vill nå högre. Att vara nöjd med en medioker placering är nog inget för mig, trots att jag är nöjd med prestationen. Alltså måste jag se till att en bra prestation leder till bättre placering, det vill säga TRÄNA TRÄNA TRÄNA. 

Så nu vet ni var jag ska roa mig med restan av året, vintern och våren. 10-Mila 2017, då smäller det.

Något som inte är dåligt är däremot min träning senaste tiden. Är till och med riktigt nöjd med den. 
Har i skrivande stund tränat 24h i mars, i februari blev det 23 och i januari blev det 20. Hade en lite seg period i slutet av januari till mitten av februari men sen hände något. Det blev ljusare, finare väder och träningstimmarna ökade utan att jag kände mig sliten eller seg. Just det ser jag som ett bra tecken, att jag klarat av att öka träningsdosen utan att bli mer sliten.

10-milalägret var såklart helt awesome. 5 svinfina pass! Mellan passen hände det inte överdrivet mycket, vilan var välbehövlig! Men att träffa gänget, ge sig ut och springa i fin-fin terräng är alltid nice! Lite av det livet handlar om?
Kör en recap för er som inte var där: Fredag kväll: Natt-träning med gafflade slingor. Riktigt kul bana som Razz fixat, kartan stämde sådär men det var inte hela världen. Bra start med runt 85min på dryga 9k!
Lör fm: medeldist. Razz som fixat igen OCH hängt ut, stort TACK!. Det var en fin bana i varierande terräng. Runt 50 min på 5,7.
Lör em: Medeldist. Resten av deltagarna slöt upp och vi begav oss till en riktigt kul medeldistans som för egen del gick mycket bra. Kul och klurig terräng. Var väl ute runt timmen på de 7km. 
Lör kväll: Stafett-träning natt. Började bli lite seg i kroppen och framför allt huvudet. Missade en del med Daniel och Lenning men det var kul! Hittade Patrik en bit in på banan också. Vi blev alla (utom erik) trötta på slutet och kortade av en del. Men bra att se terrängen på natten.
Sön fm: Ytterligare ett fint pass på egenlagda banor. Njöt med Razz, Patte, Lenning och Daniel. Tycker vi sprang stabilt och bra hela banan och benen kändes inte som de hade fyra OL-pass i sig. Kul!
Efter detta var man lite halvtrött och efter städning var det dags för hemfärd.

Detta var decembers träning alltså, blev en del timmar till slut. Är nöjd med variationen i träning och mängden träning men har känt en mindre motivationsbrist under senare delen och framför allt nu i början på januari. Men jag tror det kommer tillbaka när jag är uppe i Linköping.

2011 blev ett rejält mellanår för mig, jag reste i våras, blev sjuk och opererad och kom hem svag i maj. Jag tränade bra i somras, är nöjd med Oringen och flyttade till Linköping. Väl där blev det mycket nollning och sjukdom så SM fick ställas in för min del. Har kommit till ett stadie då jag bara vill springa tävlingar som jag känner mig stark inför, tror det kan vara något positivt. 
När jag väl kommit igång med träningen under oktober och framförallt november har det flutit på bra, inga sjukdomar, inga skador och en allt bättre känsla. Denna känsla vill jag ta med mig till 2012. Första senioråret, kommer bli svårt att hävda sig i den klassen och det blir viktigt för mig att göra prestationer jag själv är nöjd med för att kunna hålla motivationen uppe. Mina stora mål under året är 10-Mila, Jukola och Oringen. Dessa tre är alla stora, roliga tävlingar med mycket folk och jag vill vara på topp till just de här tillfällena. Ska även springa Göteborgsvarvet i vår, kul grej att testa på.

Jag hoppas alla ni andra också känner vilja och motivation till att orka fortsätta träna så vi kan ha slagkraftiga lag och framför allt håller ihop gänget, det är ack så viktigt! 

Gott nytt år allesammans, det ska jag ha iaf!
/Niklas

Kan glatt meddela att träningen går riktigt bra för mig just nu. Känner mig starkare och starkare för varje vecka nästan och är riktigt sugen på OL. Det är ett problem, finns ingen lätt-tillgänglig OL i trakterna men det tar jag till våren. Ett annat problem är benhinnor. De kan bli ömma vid för mycket hårt underlag och med tanke på att merparten av mina pass går på asfalt/bana/grusväg är de lite bråkiga till och från. Men inte värre än att jag biter ihop och kör på.

Förutom en förkylningsvecka har november varit en bra månad. Kanske inte alltför imponerande mängd, runt 20h, men samtidigt är jag fortfarande under uppbyggnad och kommer öka på för varje månad som går under vintern. Och inne-intervallerna är grymt nice!

Hade gärna hört mer om hur det går för er andra, en del av min motivation bygger på att jag är rädd att ni ska slå mig!

Träna på, lev gott och halka inte på isen!

Jag känner att jag är skyldig en förklaring till varför jag var frånvarande de två SM-helger som passerat.

Men till att börja med måste jag berömma Lenny och Karlbring-Danny som imponerat otroligt på mig! Ruskigt starkt på stafetten av er två! Och naturligtvis Mattsson som återigen visade sig i toppen, det gillas!

Åter till mig. Flyttade till Linköping den 12e augusti och ungefär där slutade min kontinuerliga träning. De första tre veckorna i skolan var sjuka, upptagen mellan 8-21 varje dag och då prioriterade jag bort träningen för festerna och aktiviteterna som var grymt kul! Denna intensiva livsstil med sena nätter och lite sömn tog hårt på mig och jag åkte på en förkylning som hängt i de senaste tre veckorna.

Men nu är jag frisk och kry. Som ett test för att se var jag står sprang jag ett 10k lopp i onsdags, tog mig 41 min vilket inte är helt pissigt. Alltså en ganska bra bas att bygga på. Har dessutom fått reda på upplägget här uppe och det ser nice ut! Gott om högkvalitativ sparring och en hel del banintervaller!

Det börjar bli dags för mig att köra igång ordentligt igen och få in träningen i min vardagsrutin.

Och träna ska jag. Ni smågossar ska inte få rubba mig ;)

Återigen, Bra jobbat grabbar!

Vad gäller min träning får ni gärna kommentera, jag går mycket på känsla när jag tränar. Tycker nästan det viktigaste är att ha en bra känsla, en känsla av att man är på väg framåt och uppåt.
Sista rycket fram mot SM, sen förtjänar vi lite vila pojkar och flickor. 
Yours sincerely, Niklas Olsson.

Måndag kväll. Sitter hemma i fåtöljen framför datorn, ungefär det mest ansträngande jag gjort idag. Huvudet dunkar, benen värker och myggbetten kliar. Varför undrar ni? Jo för i helgen var jag på träningsläger.

Vi backar bandet till fredag eftermiddag. Jag tar tåget ner till Lund, Patte möter upp med bil och vi beger oss norrut. Efter ett stopp i Hagstad där vi plockade upp den yngsta Lindebergssonen kommer vi fram till Kjugekull där kvällens 4,5 km långa medeldistans ska avverkas. Övriga deltagare är Eke, Lillis, Pernilla, Minken, Frida och coach Micke K. 
En trevlig bana med en del klurigheter i trevlig terräng och vi har en mycket bra start på helgens event! Dock lämnar Frida oss redan här då jobbet hägrar hela helgen. (Och inte Tivolirock hoppas jag?) Vi andra har ett hårt race till Kolleviks Camping där vi har två stugor som väntar på att invaderas av svettiga kroppar, kläder och skor. Först dit är, såklart, Daihatsun med undertecknad bakom ratten och systern som co-driver. Efter intagning av föda, en ytterst delikat kycklinggryta signerad P.Olsson, inser vi att det kostar 6kr för att få duscha i 4 minuter. Vi tänker som alla vettiga tänker i en liknande situation, "vafan, vi ska ju ändå träna imorgon igen". Alltså blir det sängen direkt.

Lördag morgon, alla pigga och glada. Två träningspass, bad och en minigolfsturnering väntar denna underbara dag. Första passet mäter 7,1 km och går öst om Asarum på Tararpskartan. Fin bana med typisk blekingeterräng. Efter träningen blir det mat, sol och ett dopp i det rykande varma 15 gradiga havet vi har runt stugknuten. Sen dags för minigolfsturn. Oerhört jämnt där Eke visade en dold (?) talang och plockade hem segern, två slag före Patrik. Innan nästa träning hinner Minken och Johan dock lämna oss p.g.a jobb respektive en stukad fot. Eftermiddagen bjöd på kontrollplockning ute vid Järnavik. Småskuren kustteräng med mycket hällar och små sänkor som ställer krav på tekniken samtidigt som backarna maler ner musklerna för varje steg. Fint & jobbigt pass, precis som det ska vara! Kvällen avrundades med en dusch, lägrets ända för många, och grillning av 3kg kött till 5 hungriga män. (Pernilla var på jobbet)

Söndag. Ny dag, alla glada men ingen pigg. Lagen till morgonens stafett-träning hemlighålls ända in i det sista då vi ca 10min före start får reda på att laguppställningarna är som följer: Patrik-Lillis, Martin-Niklas och Pernilla-Mikael. Precis som förhandssnacket hade förutspått blev det en jämn kamp ända in i det sista. Martin övertygar stort här och växlar som förste man på första sträckan, jag lyckas hålla ihop tekniken och inte springa slut på mig och när jag kommer in från min tredje och sista slinga är segern klar! Väl tillbaka i Karlshamn väntar matlagning, städning och packning. Vid första, andra, tredje och även fjärde inräkningen saknas dock hälften av våra nyckelkort. Tack vare ett heroiskt letande av mysteriets huvudrollsinnehavare Pernilla & Martin hittas till slut dessa och vi kan nöjda och glada lämna campingen och bege oss till Sölvesborg där vi har 12 väntade kilometer på Ryssbergets vackra sluttningar. 
Detta helgens sista pass blir det längsta & jobbigaste men även det mest glesbefolkade. Brödraparet från Hagstad vänder hemåt då andra intressen (jakt såklart) också måste få sitt. Dock ansluter Rasmus till vår numera trötta skara. Det märks tidigt att man har 25km orientering i benen och detta resulterar i att jag inte tar sista vändan upp för backen, men det var nog lika bra så. 

I efterhand tycker jag det var ett mycket lyckat läger. Fin skog, fina träningar, trevligt sällskap är ett mycket bra recept för att få till en toppenhelg! Det hade såklart varit ännu bättre om vi varit fler som kunde delta men man kan inte hinna med allt!

Vill även slå ett slag för att fler ska skriva här, tycker själv det är trevligt att läsa om vad ni håller på med och se hur det går med er träning!
Tills vidare, simma lugnt. Kram & hej från mig till dig /Chiefen

Sådär ja, här kom den. Min träning under Juni.

Mycket OL som ni kan se, detta har främst gjort att jag känner en bra trygghet i min orientering för tillfället så nu ska jag bara fixa till det fysiska så blir jag vass till SM i höst!

Nu till något helt annat, min träning. Senaste inlägget jag gjorde här var för snart 7 veckor sedan och jag var då rätt nere, såväl form-mässigt som psykiskt. Det var en ganska tuff tid i början när jag kände att jag inte hängde med, att orken och styrkan saknades. Det ändrades dock väldigt kvickt. Efter att ha kämpat mig runt på en del lättare pass i början började jag så smått känna att något hände i kroppen. Helt plötsligt kunde jag springa 40-50min orientering och hela tiden känna att jag hade lite mer driv än passet innan. När jag dessutom fick träffa gänget igen blev det en ännu större kick för mig då gemenskapen är en otroligt viktig motivationsfaktor. Att känna att jag var glad att se alla och att det var ömsesidigt samtidigt som ingen såg ner på mig för jag var i sämre form än vanligt har betytt väldigt mycket, det får helt enkelt ta den tid det tar.

En annan vändpunkt var lägret i Teglaröd då den ovan nämnda gemenskapen återigen gjorde sig påmind och jag fick några av månadens bästa pass i vass konkurrens där jag hela tiden kände att jag inte gjorde bort mig och att forna glansdagar går att nå igen! Tyvärr för Eke blev han sjuk och helt plötsligt fick jag följa med till en av årets absoluta höjdpunkter, Jukola. Denna mytomspunna, ytterst välorganiserade och kluriga finska tävling är en riktig höjdare! Jag kände viss nervositet direkt efter Ingemar ringt och berättat att jag skulle springa och det jag var nervös för var inte att göra bort mig, det händer inte så ofta, utan att svika laget genom min sviktande form. Nu i efterhand är jag relativt nöjd med min sträcka även om det alltid finns bitar att förbättra.

Förbättring är dock på gång, på alla plan. Att vi har Micke K som coach nu under sommaren tycker jag verkligen är toppen! Det är en otrolig morot och känns helt klart som ett bra steg att vi fått in någon så duktig som kan stödja oss och dra igång kluriga träningar och läger.

Nästa månad kommer jag köra rätt mycket mer löpning än det blivit i Juni då jag mest har sprungit OL faktiskt. Landade till slut på 14h, inte något att höja ögonbrynen över men med tanke på min forms utveckling senaste månaden är jag otroligt nöjd och har ett starkt självförtroende inför O-ringen, nästa stora mål.

Nåt strul med uppladdningen av träningsdagboken just nu, update med det en annan dag.