Så var det visst min tur att ge en bild av sanningen. De två sista veckorna har det flutit på bra med träningen. Blev lite öm i höftböjarna på Gyllene Dojan, vilket konstigt nog inte blev bättre av att jag sprang jättemilen dagen efter. Men skam den som ger sig. Såg nu att jag råkade skära bort måndagen ur träningskalendern, jag tränade alltså inte dagen efter jättemilen utan där låg jag på soffan och käkade praliner, typ.. Hade även vinterns första riktiga spänstträning i torsdag, genererade kolossal träningsvärk! Nice, om man inte skulle ha sprungit tävling på lördagen - mina muskler kändes som sega träbitar när jag skulle komma igång med nerjoggen efter att ha stått stilla 5min efter målgång. Sprang backintervaller med mellandistansgruppen igår, bra träning men höftböjarna blev kinkigare igen, jag överväger att ge dem ett par dagars vila, inte så lockande med jämfört med en skada så.. Sånt är livet här i DK alltså, här fattas varken träningstillfällen m sällskap eller motivation. =)
Allt för nu!
Ciaao
Allt för nu!
Ciaao
