Form= fysik eller mentalitet?

Vi vet ju alla att inom orientering så kan man alltid göra ett bättre lopp, och finns det sekunder att plocka. Man tycks alltid kunna hitta något fel. Men Jag jobbar inte på det sättet, och därför kan jag med rak rygg säga att jag gjrode det perfekta loppet i Lördags utanför Lugnet i Falun. Vad var det då som krävdes för att få till ett sådant dunderlopp? Nu ska jag berätta vad jag tror i alla fall.
Nyckelord: Fokus, Planering och Riktning(och Razzcap).

Dock vet jag inte riktigt hur jag blev så fokuserad men jag vet att jag, under loppet inte tänkte på så mycket annat än att ta sig vidare på min bana. Jag hade sett att jag hade Emil Svensk en minut framför, men att komma ikapp kändes för bra för att vara sant. Vanligtvis brukar jag inte längre kolla i startlistan vem man har bakom och framför sig, och det är nog något jag ska fortsätta med.

I alla fall drog jag iväg och kollade alltid på nästa sträcka(PLANERING) Vilken attackpoint jag skulle ha, och hur jag skulle ta mig dit. Loppet flöt på bra och allt stämde i skogen, det var liksom inget snack! Första delen av banan var den svåra och jag hade lyckades bra med att orientera. Här i Dalarna var det mycet rakt på och jag hade verkligen hållt i kompassen för att hålla rätt RIKTNING. Efter en bra inledning på första delen av banan kom en stigningskontroll och jag fick syn på Emil Svensk i backen, så jag skickade upp för backen i tankarna att jag måste hålla i det här för det kändes riktigt bra. Resten av banan behöll jag lugnet samtidigt som jag försökte trycka på. resten gick fint och jag köttade in i mål, grymt glad och nöjd!

Nu ska jag fortsätta såhär, tänkte jag och på söndagen gick det faktiskt nästan lika bra! Gick ut som en OL-kung, schmackade kontrollerna en efter en och hade full koll och njöt verkligen av "flowet", Förutom de sista kontrollerna där kartan rivits sönder. Men jag är sjukt glad och nöjd, och OL är kung"!

Razzcapen var grym att springa i och för er som inte vet så är det resultatet av ett samarbete med Haglöf ;)

I'm coming home

Då var man på hemmaplan igen efter en vinter gjord av sommar. Jag har haft det underbart och det har varit kul att få se världen lite, och inte bara på en semester, utan som en del av livet.
En av de större faktorerna till att man saknade Sverige var mycket pga. orientering och allt runt omkring. Att bara åka iväg med ett gott gäng i en stor buss på tävlingsresor och få springa orientering, umgås och bara ha det gott är mycket underskattat! Inga bekymmer liksom. Bara en sån sak som att springa in på ett stort ICA MAXI och köpa godis inför helgen är förbannat fint, tänk på det!
Direkt när jag kom hem var det ju dags att åka på tävlingsresa, och som jag längtat :D Visst har man fått vara med om en hel del äventyr och upplevelser, men det har också fått mig att inse är det är gött med läger och orientering! Dock så känns det som jag numera är den enda killen i min ålder som hänger kvar och kämpar på dessa tävlingsresor, lite tråkigt men vad gör man?
Helgen kändes bra, Lördagens långdistans inleddes halvknackligt men efter andra kontroller lyckades jag orientera hyfsat felfritt och det kändes gött! Medeldistansen var det allt eller inget, tyvärr blev det det sistnämnda. Jag gick ut hårt men kom ganska snabbt på att det lönar sig inte :P
Känns som jag har svårt att komma in i loppen nu i början, men kan väl inte förvänta mig för mycket efter 3 dagar i sverige.
10mila ska bli kul! hoppas vi alla kan göra stabila insatser så vi kan slå helsingborg.