Skåneslättens OL

Måndag kväll. Sitter hemma i fåtöljen framför datorn, ungefär det mest ansträngande jag gjort idag. Huvudet dunkar, benen värker och myggbetten kliar. Varför undrar ni? Jo för i helgen var jag på träningsläger.

Vi backar bandet till fredag eftermiddag. Jag tar tåget ner till Lund, Patte möter upp med bil och vi beger oss norrut. Efter ett stopp i Hagstad där vi plockade upp den yngsta Lindebergssonen kommer vi fram till Kjugekull där kvällens 4,5 km långa medeldistans ska avverkas. Övriga deltagare är Eke, Lillis, Pernilla, Minken, Frida och coach Micke K. 
En trevlig bana med en del klurigheter i trevlig terräng och vi har en mycket bra start på helgens event! Dock lämnar Frida oss redan här då jobbet hägrar hela helgen. (Och inte Tivolirock hoppas jag?) Vi andra har ett hårt race till Kolleviks Camping där vi har två stugor som väntar på att invaderas av svettiga kroppar, kläder och skor. Först dit är, såklart, Daihatsun med undertecknad bakom ratten och systern som co-driver. Efter intagning av föda, en ytterst delikat kycklinggryta signerad P.Olsson, inser vi att det kostar 6kr för att få duscha i 4 minuter. Vi tänker som alla vettiga tänker i en liknande situation, "vafan, vi ska ju ändå träna imorgon igen". Alltså blir det sängen direkt.

Lördag morgon, alla pigga och glada. Två träningspass, bad och en minigolfsturnering väntar denna underbara dag. Första passet mäter 7,1 km och går öst om Asarum på Tararpskartan. Fin bana med typisk blekingeterräng. Efter träningen blir det mat, sol och ett dopp i det rykande varma 15 gradiga havet vi har runt stugknuten. Sen dags för minigolfsturn. Oerhört jämnt där Eke visade en dold (?) talang och plockade hem segern, två slag före Patrik. Innan nästa träning hinner Minken och Johan dock lämna oss p.g.a jobb respektive en stukad fot. Eftermiddagen bjöd på kontrollplockning ute vid Järnavik. Småskuren kustteräng med mycket hällar och små sänkor som ställer krav på tekniken samtidigt som backarna maler ner musklerna för varje steg. Fint & jobbigt pass, precis som det ska vara! Kvällen avrundades med en dusch, lägrets ända för många, och grillning av 3kg kött till 5 hungriga män. (Pernilla var på jobbet)

Söndag. Ny dag, alla glada men ingen pigg. Lagen till morgonens stafett-träning hemlighålls ända in i det sista då vi ca 10min före start får reda på att laguppställningarna är som följer: Patrik-Lillis, Martin-Niklas och Pernilla-Mikael. Precis som förhandssnacket hade förutspått blev det en jämn kamp ända in i det sista. Martin övertygar stort här och växlar som förste man på första sträckan, jag lyckas hålla ihop tekniken och inte springa slut på mig och när jag kommer in från min tredje och sista slinga är segern klar! Väl tillbaka i Karlshamn väntar matlagning, städning och packning. Vid första, andra, tredje och även fjärde inräkningen saknas dock hälften av våra nyckelkort. Tack vare ett heroiskt letande av mysteriets huvudrollsinnehavare Pernilla & Martin hittas till slut dessa och vi kan nöjda och glada lämna campingen och bege oss till Sölvesborg där vi har 12 väntade kilometer på Ryssbergets vackra sluttningar. 
Detta helgens sista pass blir det längsta & jobbigaste men även det mest glesbefolkade. Brödraparet från Hagstad vänder hemåt då andra intressen (jakt såklart) också måste få sitt. Dock ansluter Rasmus till vår numera trötta skara. Det märks tidigt att man har 25km orientering i benen och detta resulterar i att jag inte tar sista vändan upp för backen, men det var nog lika bra så. 

I efterhand tycker jag det var ett mycket lyckat läger. Fin skog, fina träningar, trevligt sällskap är ett mycket bra recept för att få till en toppenhelg! Det hade såklart varit ännu bättre om vi varit fler som kunde delta men man kan inte hinna med allt!

Vill även slå ett slag för att fler ska skriva här, tycker själv det är trevligt att läsa om vad ni håller på med och se hur det går med er träning!
Tills vidare, simma lugnt. Kram & hej från mig till dig /Chiefen

vad tycks? jag har gjrot den med ambitionerna "Sveriges snyggaste OL-Tröja" För det borde vi ha i skåneslätten!

Den är förstås inte fulländad men något i denna stilen har jag kommit fram till blir snyggast! och tro mig, jag har hållt på ett tag, så nu ska bara de äldre bestämma om de är dags för ny tröja sen jaga sponsorer!

Den är förståss 

Sådär ja, här kom den. Min träning under Juni.

Mycket OL som ni kan se, detta har främst gjort att jag känner en bra trygghet i min orientering för tillfället så nu ska jag bara fixa till det fysiska så blir jag vass till SM i höst!

Nu till den möjliga förklaringen, Speakern Isak Bergman, min fd. tränare måste ha sett denna film och snappat upp att jag kallat oss inofficiellt för Skåneslätten - Black Pearls, och antagligen så gillade han det, och trodde att det var allmänt känt, så därför använde han det såpass mycket under Tjoget 2011.

Men vad säger ni? Skåneslätten Black Pearls är väl inte så pjåkigt? Det är nog allmänt känt nu i alla fall, Och det, de e najs! http://www.youtube.com/watch?v=V9nEPvca4vk

* Info - För att göra radbrytning får ni hålla in shift samtidigt som ni trycker enter.

Sedan vill jag se att flera utnyttja vår blogg! Minst ett Inlägg av varje junior per månad, är det för mycket begärt?

Nu till något helt annat, min träning. Senaste inlägget jag gjorde här var för snart 7 veckor sedan och jag var då rätt nere, såväl form-mässigt som psykiskt. Det var en ganska tuff tid i början när jag kände att jag inte hängde med, att orken och styrkan saknades. Det ändrades dock väldigt kvickt. Efter att ha kämpat mig runt på en del lättare pass i början började jag så smått känna att något hände i kroppen. Helt plötsligt kunde jag springa 40-50min orientering och hela tiden känna att jag hade lite mer driv än passet innan. När jag dessutom fick träffa gänget igen blev det en ännu större kick för mig då gemenskapen är en otroligt viktig motivationsfaktor. Att känna att jag var glad att se alla och att det var ömsesidigt samtidigt som ingen såg ner på mig för jag var i sämre form än vanligt har betytt väldigt mycket, det får helt enkelt ta den tid det tar.

En annan vändpunkt var lägret i Teglaröd då den ovan nämnda gemenskapen återigen gjorde sig påmind och jag fick några av månadens bästa pass i vass konkurrens där jag hela tiden kände att jag inte gjorde bort mig och att forna glansdagar går att nå igen! Tyvärr för Eke blev han sjuk och helt plötsligt fick jag följa med till en av årets absoluta höjdpunkter, Jukola. Denna mytomspunna, ytterst välorganiserade och kluriga finska tävling är en riktig höjdare! Jag kände viss nervositet direkt efter Ingemar ringt och berättat att jag skulle springa och det jag var nervös för var inte att göra bort mig, det händer inte så ofta, utan att svika laget genom min sviktande form. Nu i efterhand är jag relativt nöjd med min sträcka även om det alltid finns bitar att förbättra.

Förbättring är dock på gång, på alla plan. Att vi har Micke K som coach nu under sommaren tycker jag verkligen är toppen! Det är en otrolig morot och känns helt klart som ett bra steg att vi fått in någon så duktig som kan stödja oss och dra igång kluriga träningar och läger.

Nästa månad kommer jag köra rätt mycket mer löpning än det blivit i Juni då jag mest har sprungit OL faktiskt. Landade till slut på 14h, inte något att höja ögonbrynen över men med tanke på min forms utveckling senaste månaden är jag otroligt nöjd och har ett starkt självförtroende inför O-ringen, nästa stora mål.

Nåt strul med uppladdningen av träningsdagboken just nu, update med det en annan dag.

Jag vill påstå att vi verkligen lyckades denna helgen. Visst, vi låg i skuggorna tills de sista sträckorna, men vad gör det när vi väl kommer fram då det vankas FINISH.